" Tiggare äro satans ohyra och bör helst med eld fördrivas " Okänd S-DSemokrettiner!
Denna klarblå friska vårdag iklädde jag mig en föga smickrande roll, nämligen tiggarens. Tiggaren har genom tidernas gång varit föraktad och bespottad.Men likväl haar han alltid funnits och det av allehanda orsaker. En sak har vi dock gemensamt och är något jag tycker du ska tänka nästa gån en
tiggare sitter utanför ditt lokala 7-eleven. Tiggare är ofta människor som inte vill/kan dra in pengar genom kriminalitet, men att sätta sig att tigga är inte enkelt, o det kalla vädret hjälper inte att klaga på. Men du slipper i alla fall begå brott. Och har du ejn bra dag räcker slantarna till mat, varm plats för sömn, o du kan skicka en slant till din familj som är kvar i Rumänien. T om om pengaindrivarna kommer och vill ha sin andel, så går det runt, oftast.
Min orsak till att tigga var att få in slantar till det för mig livsviktiga heroinet, eftersom Situation Stlhlm stängt av mig en stund för jag sålt på tricken, vilket är strängeligen förbjudet. Vore som att sälja Faktum på Glenn´s spårvagn...
Även om jag drog in de nödvändiga pengarna för min överlevnad så gör själva fenomenet "att tigga" att man degraderar sig som människa. Det känns fruktansvärt, som att skära sig,nfast mentalt.. Jag gick oftast in på röda linjent Ropsten o när vagnsettet börjat rulla, harklade jag o berättade nånting om mig och om min situation, men på ett respektfullt sätt o gärna m nå´t som rör frusna hjärtan.Öppnar 1 person pluskan så har det en tendens till att fler ger pengar och jag blir så mycket tacksammare. Man kan ibland tjäna mer än de som är snälla och ger. Men ,det finns ett stort järnspikars ABER!
Jo, som tiggare har jag märkt att man tjänar in mer slantar ju slitnare du ser ut. Personligen är dock viktigast hur man agerar, men att stå i en t-banevagn o förklara för tröta kontosarbetare att man skulle bli hemskt tacksam om dem kunde tänka sig att hjälpa till med en slant, sedlr går lika bra det... Men att upprepa dessa historier för folk gör dig bara mindre som människa o man känner sig värdelös till slut.trots det vankar man runt även på gator och torg nedklädd t skitna jeans, sliten läderpaj o kängor som lider av kraftigt slitna sulor. Blicken är uppgivet bedjande eller sorgsen, allt för att väcka sympati och medlidande hos de anonyma ansikten som alla stressar till sina arbeten på morgonen eller trötta åker hem efter jobbet. Fast då är folk grinigare, bäst är morgnar efter avlöning. Tyvärr måste jag erkänna att jag lyckas bomma" ihop tillräckligt för att behöva stjäla för min existens. Man måste leva, annars dör man, även om man lever som en hund och degraderar sig än mer i sin roll som människa.
