CalimeroMike

Var Lördagsmorgon stiger jag upp tidigt, äter gröt och tar en promenad o en skön dusch på det. Behövs det så rakar jag mig , smackar på lite "efter rak" och arrangerar mitt hår kvickt men slarvigt noggrant med hjälp av en klick hårslajm. Jag ser mig i spegeln, hoppas jag inte ser för sliten ut o mörk under ögonen, men , nej, känner mig frisk av bensträckaren o den heta duschen. Lurar fram ett leende o trallar för mig själv : " O jag tål att tittas på". Känns som att jag har en dejt på gång. Och det har jag. Med min älskade dotter. Via Skype men det är inte så ytligt som man först kan låta sig tro, nä, jag känner att jag är på väg att utveckla en djup , fin o vacker relation med henne. Sen har hon ju en lillasyster som jag hoppas kommer at vilja lära känna bättre men hon får ta det i sin takt... Oddsen har inte varit dem bästa efter att vi blev; kanske med all rätta, blev fråntagna barnen när dom var under sin mors vingar. Jag var frånvarande några månader pga familjeangelägenheter och hölls ovetande av Gud vet vilken anledning, det bör besvaras av de eller den som beslutade sig för att låta bli att säga att dom tog barnen ifrån mamman. Men Ingen mening att gräva i gammal skit, det enda man kan göra är att välja väg och sen gå framåt. Så visst känner jag en enorm skuld o skam över att ha misslyckats som familjefar, däremot vill jag vara en så bra far jag kan bli och jag gör allt som står i min makt för att vara det. Jag har för länge sedan accepterat att mina 2 döttrar lever i fosterfamilj och jag tackar min lyckliga stjärna för att dom landat i en fin syskonskara med 2 föräldrar som behandlar o älskar dom som sina. Jag är tämligen säker på att dom varken agar , svälter eller tvingas till obekväm arbetstid, o dom har kläder istället för paltor på sig o att dem med jämna mellanrum får pannkakor m blåbärssylt till frukost. Mina älskade barn går även i skolan och trivs med det , det känner jag när jag pratar med min äldsta lilla flicka. Hon berättar när hon har ett nytt favoritämne, jag vet namnen på några av hennes klasskamrater . Och när ens flicka anförtror en "hemlisar", då känner jag att hon litar på mig och ingenting kan värma ett ärrat hjärta så. Vad skulle det kunna vara!! Jo, förstås när jag får träffa mina döttrar "live n´direct", men av makter jag ej styr över så varierar det från att jag kan få träffa dem en gång i månaden till varannan månad. Det beror tyvärr på socialassistenten för dagens godtycke, och det känns svårt, speciellt som vi fått byta assistent 5-6 gånger vid det här laget. Förstår ej logiken men hoppas verkligen dom har barnens bästa för sina ögon, trots att dom oftast bara är på passage genom våra liv. Nog för Idag ! Kärlek o Fred/Calo